en vanlig eftermiddag för drygt två år sen såg jag en sån busskille. Han hade de klaraste blå ögonen o mörkt hår. vilade huvudet lite mot sätet bredvid. verkade lite ledsen.. Jag ville bara gå fram och stryka en hand över hans kind. säga att allt blir bra. Självklart vågade jag inte, utan satt istället och sneglade lite då och då på honom. betrakta på avstånd..
en vanlig eftermiddag för drygt två år sen såg jag en sån busskille. Han hade de klaraste blå ögonen o mörkt hår. vilade huvudet lite mot sätet bredvid. verkade lite ledsen.. Jag ville bara gå fram och stryka en hand över hans kind. säga att allt blir bra. Självklart vågade jag inte, utan satt istället och sneglade lite då och då på honom. betrakta på avstånd..
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera